Hur var Jesus som barn?

Jesus var en parvel precis som alla andra barn. Han lekte och sjöng. Han var av godo för de människor som fick möta honom även som barn. Han var varm och god. Han var snäll. Han var glad. Han var ett barn av vänlighet och empati som lekte med andra i frid. Han var ett barn av guds tid. Han var en känsla av frid. När människor mötte Jesus som barn såg dem ett barn i frid. De kände ett ljus och en vilsam kärlek omkring honom även då.

Han var en ljusbärare som ville visa världen redan då att den var ljus och vänlig, om man vill. Livet med Jesus var blomstrande och vänligt. Han var en vänlig och glad själ under hela sin uppväxt. Han var lekfull och kreativ och vänlig och glad. Han var solen, ljuset och himmelens skapare.

Han gick i frid och lekte med vänner. När man tittade in i Jesus ögon kunde man känna lugn och ro. Man kände frid i sitt hjärta och behövde ingenting mer. Man kände hans salighet och hans varande var lugnt och fridfullt.

Han var ljuset, sanningen och livet. Han var guds son som spred den känslan omkring sig som lät människor komma till honom redan då och bara sitta bredvid Jesus. Redan då förstod han. Redan då visste han att han var guds son. Gud talade till honom genom hans drömmar och varande.

Jesus var väl medveten om att gud fanns i honom och hade en känsla av salighet och varande som ingen annan människa i hans närhet kunde förstå. Hans hjärta var öppet och rent. Hans själ var en dans i rosors paradis.

Han kände i sitt hjärta att han tillhörde guds faders heliga ande. Han visste. Han kände livet inom sig och den själ som fanns i honom som talade alla språk och han förstod att han hade gåvor utöver de vanliga. Han kunde se och vila i en särskild dimension. Han visste och såg.

Han litade på gud som han visste redan då fyllde hans hjärta med kärlek och hans själ med en innerlighet. Gud visste, han visste att hans tid på jorden var kraftfull och givande.

Han visste att han var guds son genom att han ofta samtalade med gud under träden på ängen. Han hade egna vänliga samtal och funderingar med gud som svarade honom och som var med honom i alla delar av honom själv, alltid förstående och givande. Lärande och snäll. Gud älskade honom och han kunde känna hans ständiga närvaro.

Han visste att Gud var hans pappa. Han visste att han levde på jorden i en särskild meningsfull handling. Han visste att han var Guds son. Han visste det ifrån första början när han kunde vara i en salighet och en evighet av ljus och värme. Han visste det då han lekte med barnen och såg deras sorger.

Jesus hjälpte ofta sina vänner med att välsigna dem och ge dom det ljus de behövde för att skratta och ge till andra. Han gjorde så ifrån hans eviga varande. Han gjorde så ifrån att han född blev. Han gjorde så genom sina ögon, sin själ som talade till alla och den energi som omgav honom.

När Jesus var sex år hade hans förmågor till seenden utöver de vanliga och Guds godhet befästs i alla hans celler, även de som var omkring honom. Deras ljus spred sig också vidare till andra. De var som facklor i mörka rum och ljuset och värmen som lyste klart var en del av deras vardag. De var ljuset, sanningen och livet. De var en känsla av salighet och evighet. De hjälpte människor när de hade det svårt.

Jesus hjälpte vänner och alla runt omkring sin familj för att skapa en känsla av glädje och kärlek i sina tankar och sina kroppar som började jubla av välbehag. De anande inte hans storhet men de såg att han var god och förmedlade kärlekens ljus. De såg att han var snäll och de hörde vänliga ord som kom ur Jesus mun.

Jesus var snäll. Jesus var god. Jesus var välbehaglig. När han gick på Jerusalems gator visade han en känsla av trygghet som människor i livet då fann förundrande. De vilade i hans ögon av ljus och värme och kände en trygghet av salighet. De kände att han var sann. De kände att när de vilade i hans närhet healade sin själ. När Jesus var där visste de vad godhet var. De kände i sina hjärtan att han var god och ville väl.

De kände i hans sinnen att det fanns så många fler möjligheter för honom att se och vila i sanningar av Gud.

Han hade förmågor som ingen annan. Även då han var barn. Han tog på någon och de kände ljus och glädje. Han såg på någon och sände vilsamhet och tillit. Han lekte med någon som kände skratt på ett djupare plan in i varje cell och varje del av hjärtat, magen och sin inre själ. Han renade och vilade.

Han var ljuset, sanningen och livet. Han var guds son ända ifrån dag ett där människor förstod och kände hans energi utöver det vanliga. Jesus var en god man.

Han visade i handling det andra inte vågade. Han visade i handlingar som var tysta och vänliga. Han behövde inte hävda sig. Han hade endast en vänlig och kärleksfull intention till allt och alla. Han var ljuset, sanningen och livet.

Han var ljuset i det mörkaste rum. Han behövde endast sitta där för att människor skulle känna hans vilsamma energi. Han var känslan av en vänlig själ. Han var ett barn med värme och energi som skapade kraft och vilja till skratt. Han visste att han var Guds son. Han vilade i ljuset och hans själ badade i ljus. Han fyllde människor med energi och glädje.

Hans skratt var vackert och rent. Hans kraft var läkande. När han lagade mat kände folk att hans mat var läkande. När han städade gjorde han det i stillhet och vänlighet. Det fanns inga agg emot någon, det fanns endast kärlek och glädje.

Han satte sig ofta på trappan till hans hus på kullerstenarna med benen i kors och vilade där. Tog in världen och förundrades. Han tog in blommornas doft och sädens vajande kronjuveler. Han vilade i en dans med Gud och en känsla av kärlek till livet själv.

Den blomstrande skog som växte strax bakom hans hus höll honom sysselsatt med att samla blommor och han pratade med djuren i skogen. Han förstod även deras språk och var med dem och höll dem varma och godlyssnade till deras berättelser. Gud hade varit god emot dem och de tackade honom för det.

Djuren var en stor del av Jesus liv. Han hade flera katter och hundar och en undulat. Han hade en välsignad kanin som bodde i hans hem. Han hade en sköldpadda som han en gång räddade emot onda farligheter och tog in i sitt hem och plåstrade om.

Hans känsla för att bara och sitta på olika platser och samtala med gud var tydlig. Han satt där och förundrades och Gud talade med honom dagligen.

Min son, sa gud… ”Du kan välja livet och du kan välja att visa dem vem jag är. Du kan genom dig själv och din egen kropp värna om livets storhet och litenhet och välja att visa dem hur livet ska levas och bestå år efter år. Livet, sanningen och döden är ett faktum för mänskligheten. Visa dem dina andetag och var mig nådig. Den kraft som du har är gudomlig och den finns inom dig i varje cell. Du kan vila i den och vara med mig och ge dem av din kärlek. Du kommer att vara här på jorden för att visa människorna och djuren Guds storhet. Du kan vara trygg i att jag alltid finns med dig och du kan vila i en sanning av livet självt. Den kraft och gåva du har har ingen annan. Jag finns här för dig min son och du kan vila i min känsla av vishet och storhet som finns så tydligt i ditt hjärta och din känsla för alltets kraft och vänligheten. Var där och vila i en sång av Guds ande. Var där och vila i en sång av möjligheter till frid och kärlek. Var där och vila till en storhet som du har i en sång av varsamhet. Vila där och var med mig så visar jag dig sanningen och livet självt.”

Ljuset speglades emellan deras kroppar och Jesus var i en kraft av Gud. Han vilade i en kraft av Guds storhet och visade med handling hur den kraften kunde användas.

Med vänlighet och med visdom i alla små och stora varanden som tillhörde livet självt. Varande och stillhet och livets storhet. Doftande av kärlek och musiken spelade vänliga melodier. De var av godo för själarna som fanns där och lyssnade till sången han spelade. Han kan vila i en sång av ljus och glädje. Sången kan vara ljudlös. Den kan kännas i varje cell.

Livet bestod år efter år. När Jesus var tonåring fann han kraft och kärlek i sitt hjärta för kvinnor och barn. Han kände dofterna av förnöjdsamhet. Han kände att han var en man som ville väl och valde kärlek i alla ögonblick. Han valde livet. Han valde sång. Han valde dans och han valde ljus i de mörkaste vatten. Ljuset som speglade alla hans handlingar. Ljuset som speglade hans själs doft av förundran.

Han vilade med sina lärljungar. Han lärde dom allt hans far hade berättat för honom. Han vilade i ljuset av kärleken till livet självt. Han vilade i skuggan av träden och smakade på de doftande blommorna. Han kände att han var hel. Han kände att han var sann. Han kände att han kunde ge av sig själv in i innerlighet och sorg.

Han kände att han kunde vila i en doft av blommor och sång. Han kände att han var en själ som var ren och följsam. Han kände att han stod upp för sitt ljus och sin glädje och berättade om hans far som hade berättat så mycket för honom om livet, sanningen och ljuset.

Han berättade och förkunnade guds ord och förtäljde de mest förlorade själar om ljuset och sanningen som de kunde vila i och be till för att återfå sin syn och sin känsla för varsamhet och glädje. Han förkunnade guds sons rättighet att existera och förtälja det inte folk då visste om livet, alltet och varandet.

Han förkunnade guds ord och han förkunnade sin egen existens. Han förkunnade guds val och han förkunnade vilandes i skuggan av alnar och vilandes i skuggan av palatset och vilandes i skuggan av sig själv.

De sagor och berättelser han berättade förtäljdes vidare till fler människor och på så sätt spreds ordet om guds son och varandet, ljuset och kärleken. Det förkunnades ur urminnes tider och vänlighet började råda i lägret där han bodde.

Han kunde vila och förkunna och vila och predika och vila och förkunna och vila och förtälja om alla de berättelser han fick av sin fader.

Han berättade om kärlekens doft, om blommorna, om fåglarna, om ljuset och om evigt liv som väntade på andra sidan av livet självt. Han förkunnade de bibliska händelser som Moses hade förkunnat innan honom och berättade för omvärlden om de regler som ändå finns i paradisets varande. De regler som behövs för att leva ett gott liv in i evigheten.

Han förkunnade de visdomsord som återigen berättats ur skrifter som tidigare varit glömda. Om Jesus födelse som är en del av världshistorien. Om Jesus kunskaper som han fick direkt ifrån hans pappa i himmelen.

Han blev stenad och förföljd mellan husen ibland. Han gömde sig men slutade aldrig att förkunna sin faders ord. Han berättade om skogen, om ängarna och träden. Han berättade om sädesslag och om vilande svanar i viken. Han berättade om förföljda män som fick sina huvuden avhuggna och han berättade om liknelser ur världsalltet och om hur hans fader hade förkunnat världen.

Han berättade om godhet och om ondska som inte längre fanns i paradiset. Han berättade om molnen, ängarna och träden. Han berättade om sanden mellan tårna och vattnet som släckte törst. Han berättade sagor han drömt och sagor som hans far hade berättat för honom för att skapa livets ord.

Han berättade om livet under Galileen och dess förenade krafter till sorg och förstörelser som icke gick med guds godhet och välsignelse.

Han var en stor man Jesus som var älskad och som blev saknad. Han försvann till sin far i himmelen igen. Han blev guds liknelse då själen trädde in i guds ande.

– Ärkeängeln Mikael