Det var en gång en piga

Varseblivande, , , ,

Pigan letade efter sina nycklar i huset bredvid då hon hade varit där och fikat med sin vän. Hennes fingrar var små och hennes hår var uppsatt i en knut därbak. Titta där, sa hennes vän som visade sig heta just Maja. Var sa Frida? Den ena bjöd den andra till och lovade att om de inte hittade nycklarna fanns det en säng över för dem i varandras hus.

Liten blev stor. Vart bor din bror? frågade Frida. Där i nästa krök längs med vägen, svarade Maja. Nycklarna var försvunna så Frida gick ut och längs med krökens gång gick hon bort till Majas bror David.

David var en man i sina bästa år. Han hade en fin soffa som Frida fick bo på istället. Välsignad vare du som hjälper mig, sa Frida. Det vet du, sa David och log.

Han strök bort ett hårstrå ur Majas öga. Vet du, sa han. Min kära syster. Dina vänner är mina vänner. Gud i himmelen han bor. Amen.

– Ärkeängeln Gabriel

Profilbild för Okänd

Publicerad av Varseblivande

Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.