Liten kropp satte sig på en stol för att sedan klä av sig sina stora byxor. Det var en vacker liten kropp och den vackra lilla kroppen hade en plats i en mammas hjärta och en plats i en fars hjärta.
Det fanns även en hund och en syster till denna lilla kropp som hade alldeles för stora byxor. Kroppen livnärde sig på grödan och energin som kom ifrån kärlek och utbyte av skratt och tårar. Det fanns en liten människa i ett hjärta fyllt med glädje i den lilla kroppens innerst rum.
En dag kom det en skräddare till stan som sydde nya byxor och föräldrarna berättade att de gärna köpte byxor till pojken som tillhörde den lilla kroppen men sa att de byxorna behövde vara i all enkelhet några som kunde dras ut med tiden då kroppen växte snabbt och pengarna var få.
Då gick pappan till skräddaren med pojken och bad om att få det just så som hans mor hade vädjat och beskrivit. Och skräddaren kliade sig i huvudet och gick sedan in och tog hand om det jobb som mannen hade gett honom.
Mannen sydde fickor av fickor och av gömställen som man kunde dra ut och fira att man vuxit en centimeter i taget. Det fanns en lönngång vid skrevet och en mulåsnas bestämda nyfikenhet bakom gylfen som förflyttade sig med att tyget tog slut. Ingen kan någonsin beskriva i detalj det jobb som denna skräddare lade ner på att göra byxorna i många storlekar till pojken i det stora huset.
Ropandes på hjälp av sina kluriga vänner fick tillslut skräddaren ihop ett par byxor som hade dessa storlekar som passade pojkens kropp.
Men pojken tyckte att byxorna var skönare då dem var lite större så att han kunde röra sig.
Så efter att de andra kämpat så hårt drog pojken ut byxorna till den större storleken och gick omkring inne i byxorna utan att för den skull tycka att någonting var konstig. Bara vetskapen om att han kunde växa ur de stygn som hade beskrivits var en frihet i sig.
Precis så kände Jesus då han dog på korset. Han kände sig fri att kliva i sin större kostym och det jobb han hela tiden vetat att han önskade utföra för sin sons herre.
Alltså gud själv som han ville tillfredsställa med hans vildaste sånger av frihet där storleken på hans kläder inte längre spelade honom någon roll.
Men känslan av att ha en större kostym än vad han hade haft tidigare var tydlig och känslan av kläder som serverades med finess och bravur brydde honom inte längre.
En pojke som sydde sina kläder själv uppstod istället och valde tyger och strukturer efter det han själv kände passade hans humör och de uppdrag han skulle förföra sig på.
Det är en väljvilja och en kraft att få sy sina egna byxor och att vara en mans kraftfulla passform till den grad där Gud finns med och korsförhör mig då han är där han är. Det är en skräddare av livet självt.
Det är en möjlighet att vara i dess tillstånd av kraft och energi utan att veta för den delen vart det ska bära av.
Det är en vilja och en kraft att säga nej och en nejsägande kraft att säga ja. Det är en helig innebörd med det du gör just nu och du kan inte själv förstå vad den behöver.
Det du kan förstå är att vara i en mans kostym och kropp som passar den resa du gör som är en ynnest.
Du kan skapa det för dig själv, sy de kläder du behöver för de ändamål du önskar och ge dig själv en evig chans att gå ut och röra på er.
– Ärkeängeln Mikael
Varseblivande 