Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Vanliga människor har en förnimmelse av att känna stormens öga. Den lugna plats där man kan vila och känna att det finns ett lugn även då det blåser hårda vindar.
Löven dansar i vindens sus. De krispiga ljud som uppstår emot träden har en tendens att försvinna i höstrusket.
Finn en väg igenom stormens öga. Gå den stilla, med välbehag. Ge av dig själv och följ de ljud som dansar i vinden.
Har du någonsin undrat hur en väg leder till en annan? De stormiga vägar som blåser finner kraften i varandet. Luften signalerar kraft och energi.
Låt den vara i en dans av rosornas blad. Små lätta löv som virvlar omkring en riddares lugn. Håll dig på vägen och finn den stilla natten inom dig. Amen.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 