Han ville så gärna må gott. Han visste vad han skulle göra men hade svårt att förstå hur han skulle kunna hitta vägarna vidare. Den mannen var jag. Jag vågade tro på livsödet. Jag vågade tanka ner friheten på jorden. Den galna energin som funnits i nattens varande hade ebbat ut. Jag hade levt till sjöss. Jag hade tindrat till havs. Den lukt av saltstänkta vågor hade landat i min kärleks törst.
De vackra vågornas glittrande hav fann mig längtandes emot nya vidder. Vidderna av skog. Skogen omslöt mig med sin kraftfulla energi och jag kunde åter andas. Andas in naturens färdigheter. Den tunne mannen som jag var hade slutat att oroa mig. Ju mer jag omslöts av skogens brus desto starkare blev mina upplevelser med guds närvaro. Vad längtar du efter? frågade mig skogens brus.
Håll om mig sa jag. Den kraft du bär finner du inuti. Den förklarande gröna atmosfär i skogens törst hittar en inre röst. Var dig själv och lek med den energi som du finner i din sfär. Alla är här. Duka upp till en fest du minns och fira med värdparet som hittar nya smakliga måltider.
Mannen kastade sig ner och kysste marken. De löv som omslöts av kyssarna hade lummigheten inom sig. Har du en stund över undrade träden? Mannen kände sig redo att lämna skogen och ge sig ut till havs igen. Balanserad och omsluten av fåglarnas sång ackompanjerades han emot nya vidder igen. Denna gången kände han sig jordad i livets sköte.
Moder jord följde med honom ut på skogens vågor till havs. De var fulla av kraft och energi. Vinden ven och mannen kunde lämna livet inom sig i varje andetag som omslöt hans kropp tills de upphörde och lyfte emot skyn. Allt var borta. Allt var glömt. Han hade levt på jorden en stund. Den vackra vyn han skådade då han till himmelen for fann livet inom sig så stort och kraftfullt.
Om han hade vetat det då andetagen var vid liv hade han aldrig mer tvekar över sina val han gjorde i livet. Så hade han vetat att dagen som grydde var full av livslust och möjligheter.
Tveka ej min vän. Lev ditt liv i godo. Ta vara på din kraft och fyll dina lungor med luft och sprid din glädje överallt. Ingen är som du och du är som ingen annan. Det är det livet som är värt att leva. Ditt eget som finner en röst igenom mörka rum och lyser upp med livsgnistor som består.
Tänd din fackla och bär den med stolthet igenom livet mörka stunder. Du kan. Du är större än evigheten. Det är ni alla. Gå i frid. Amen
Varseblivande 