Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Den tid som förfaller har en sista klokskap. Den tid som befaller har en sista chans.
Min vän, din tid är nu. Min vän, din tid är förbi. Du må inte sörja mer. Kom! Var sak har sin tid. Tid med mig igen och sitt upp på min häst. Tidiga timmar i gryningen varvat med litenhet skapar en fest. Har du ro?
Minska dina flyktiga tankar och kom hit. Med mig är du trygg. Vila i min famn och vänd dig om. Vila i mina lemmar som minskar flödet av besvikelse.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 