Vill du så får du…

… hojtade en ängel i förbifarten. Hon letade sig fram. Kände på dörren som stod emellan henne och kärleken. Den tiden var förbi då hon längtade efter någon ny. Hon behövde bara le. Kärleken fanns där alla löv och all växtlighet fanns. Tiden fanns ej mer. Den tonades bort till evinnerliga tider. Rummet fanns inom henne. Kärleken. Hjärtats kraftfält som svepte genom urminnes tider.

Se! – sa ängeln Gabriel. Se de vise män som stirrar på den krubba där Jesus föddes. Det var inte igår och inte idag. Det var längesedan. Och tiden finner fortfarande kraften i varandet. Den tid som mäktade med smärta och sorg och en vänlighet ifrån någons hand. Den tid som lekte mellan spjällen i taket. Där ljuset vilade. Den vackra stjärnan som lyste klart på himlavalvet. Ta dig an det du längtar efter och känn kärleken i ditt bröst. Än finns det tröst i ordens lekfulla varande. Finn din kärlek inom dig. Det är du värd. Amen.