Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
De fioler som spelar finner ljusa strängar. De ljuder över land och sal. De firas i världen. De forntida fiolerna som tillverkades hette ljuvare. De fanns i en affär i Bryssel. De firades och filades på. De fioler som ännu inte sålts hade nya ägare inom kort. De stod och bligade över ständiga skop. De var av naturen gjorda. De hade hästhagel och trä med svarvade kanter. De fann sina ljusa toner i natten och flinade gott över natten. Minska dina farhågor över vilsna fioler. Lyssna till din mammas röst. Vila i tystnaden som skänker tröst. Amen.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 