Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Den sång som landar i ditt hjärta skänker tröst ifrån varma läten ifrån väster. Den sång som vilar i ditt andetag har en förlåtande stämma. Sjung och var glad. Sjung tra la la. Vila i den sorg som brinner i mörka vrår. Livet består. Vila i en längtan till svunna tider som bränner i ditt bröst. Sången skänker dig tröst. Den bilden som finns uti skogens brus finner glädjen i det lilla. Håll ut, tjut. Gör dig själv till en annans vän. Var snäll. Håll en vilsen panna emot mitt bröst och sjung med din varma röst. Längtan består år efter år. Den vilande vaggan har en vilsenhet men den sång av frihet du känner i din mage har en vilsamhet. Amen.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 