Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
En ljus böljande varelse kom ner på jorden. Den vilade i en famn av röda rosor. En doft av frihet och vänlighet genomsyrade en dinosauries envishet.
Kom! Kom och ta med dig den villfarelse som saknas i ditt hjärta, viskade chimpansen. Den varelse som hjälpte oss vidare skapade kraft och energi. Den varelse som vilade i din famn hade en lågmäld viskning och vilade i famnen som var så stor så stor.
Välsignad vare Gud i höjden, viskade fåglarna. De som svävade så fritt och så högt ibland molnens atmosfär. Hur hade de annars kunnat vila i vindarnas sus och brus.
Kom! Kom i min famn och låt vindarna få vända. Låt vindarna ta dig och bära dig emot nya höjder. De villfarelser du en gång såg har blåst bort och finns ej mer. Amen.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 