Livet går i repris. Det är av godo som vi lever olika liv. Vinsten i de minimalistiska levandet har en poäng. Det gör en vänlighet i varandet. Min tid har en poäng då Jesus gick på jordens yta. Då de vilsna människorna hade tappat fotfästet. Vilsammes, förblindades varande som vanskligt togs emot av guds hand. Vissnande tankar om guds härlighet, vissnande tankar om hur allt uppstått och om livet som ingen förstod. De frön som då sattes i jorden lever än idag. De minskade utsläpp av biogaser som mänskligheten hade i åtanke då lever idag. Men vad ska ni med allt till om ni ändå inte har en plats att vara på.
Vad ska ni med allting då ni kanske snart ännu inte har en varskodd litenhet på jorden som finner känslan av evigheten? Minska era utsläpp ty moder jord har snart ingen ork kvar. Minska era vilsna tankar och vakna upp ur slumrande öden.
Hur kan fingrar vara av godo? Hur kan vilsamma ögon se på då de stora jättarna försvinner och förstör? Vem tar ansvar? Vem vill vila? Vem vill ge aktiva insatser för en värld som ger er rätten att andas ut?
Minska dina farhågor och släpp i. Lusten i livet. Lusten till allt och alla och den kärlek som finner nya krafter. Vinn och försvinn. Minska din litenhet på jorden och var i en oändlig ström av kärlek som ger alla krafter de inte trodde var möjliga. Håll utkik och vila i sanningar som består år efter år. Ha en förstärkarna i dig.
Vilsna själar i djupa dalar föder nya idéer som blomstrar. De krafter som fina kök innehåller kan firas i mänskliga öden. De finner krafter i varandet. Finn dina krafter i varande stunder. Finn dina krafter ur evighetens ljus. Din sina kraft ur de vilande magiska ögonblick då jorden står stilla i ett andetag som kräver omsorg och välvilja. Mänskligheten vill alla väl då ni förenas i kärlek och hopp. Var med oss och fin en ny dynamik. Känn dig rik.
Ge ej opp. Skapa hopp. Ge dag dig själv i mänskliga rum och fundera en stund. Amen.
Michelangelo
Varseblivande 