Ingenmansland

Det var en gång en hjord av folksamling som strövade fritt på jorden. Denna folksamling hade inget namn. Marbiterna kallade de sig själva. De var glada. De var snälla. De åt av guds hand som försåg dem med mat och längtan. Längtan till att göra naturen gott. Längtan till att ströva fritt och umgås med varandra. Längtan att möta djuren och höra dem andas ur samma luft som dem själva. De fascinerades över djurens läten och skrattade högt och ljudligt precis som fåglarnas sång. Marbiterna var många. De var levande och de var snälla emot varandra. De åt frukt och nötter och samlade på växter som de åt med glädjens röst. Tacksamma för de stunder de fick med varandra och herrens ljus på jorden.

Azteker och människor. Vilseledda. Kom en dag och dödade dessa människor. Ingen hade någonsin bevittnat så mycket blod och lidande. Varför? Varför döda varandra för en bit mark när ni kan ströva fritt på jorden och njuta av dess frukter. Välj bort det onda, njut av det goda. Amen.