Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
När anden vill vidare har den en känsla av välbehag. Den svävar vidare ut i världsrymden och vidare är en känsla av frid. Scener ur främmande världar skrämmer er. Ni hittar lugnet i stunder som flyr och lugnet i äventyren.
Var inte rädd för att dö. Döden är endast en ny början. Döden leder vidare till nya äventyr. Så när ni dör svävar själen vidare ut, ut på nya äventyrliga vidder och förnimmer så mycket som du inte gör idag som människa, hund eller något annat levande.
Andarna dör inte, de lever vidare. Vidare ut där ändlösa vidder sprider ut sig och skapar en känsla av kraft och frihet, glädje och sorg. Sorg de dagar som vilar i världsalltets smärta. Glädje de dagar du vilar i glädjen. Alla känslor ebbar ut och du känner frid för alla delar som finns i dig. Du blir ett med allt. Din själ vilar i frid.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande