Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Det är en ära att få gömma sig ibland hötapparna. De smilande grodorna hoppar högt då man skrämmer dem. De vilda hästarna galopperar i en takt med livets hastighet. Vila! Stanna upp och göm dig i hötapparna. Vila! Se vad du upptäcker. Hindra inte de nyfikna ögon som vill vidare att stanna upp, ropar någon. En annan menar att det är just så man behöver göra för att hitta sin egen räls. Vilseledande manöver ifrån de små krafterna som genomströmmas av okunskap består år efter år. När vilade du sist? Stanna upp och vila min vän. Det är du värd.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 