Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Det var en gång en krona och en klave. Minska dina utsläpp sa kronan. Försök att hålla en bensintank i varje hand sa klaven, Inga hjältar log. Det var en bister tid och en sorgens tid på en och samma dag. Inga kusiner kunde rädda honom nu, det rådde tvivel inom familjen. De stunder han fick hade en historia att berätta och det gjorde han så småningom. Han berättade om de äventyrliga dagarna i Rom då hans projekt hade en tendens att vidgas till de milda grader att hans härd började tvivla på honom. Men han var stark och snygg och många såg upp till honom. Aristoteles lät sig byggas en båt och seglade ut ifrån hamnen med ett brett manskap. Nu sa han. Nu seglar vi emot äventyren!
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 