Det var en gång en fågel som försvann. Han bodde i höga tallar i främmande skogar. En dag vaknade hans vilja och lust till livet att kasta sig ut och vilsamt glida ut emot molnens kam.
Den röst han kände i sitt hjärta fanns där, nära ur ingenmansland och tömd på vilsenhet i livets kropp. Han ville flyga högt emot stjärnorna. Han ville glittra i solljusets glans och han vilade genom att ha sin längtan till någon annanstans.
Vilda fantasier om dynamiska möten med andra frestade hans blick. Han längtade ut med en svan, en dam och skogarna frodades av varelser att möta och vara i en annan sal.
Den tid som fanns hade aldrig vilat i en glans. Nu var tiden ny och fri och bestod av äventyrliga vingar fyllda med en längtan till livets flöden som varade i solskenets blick. Titta vilka vackra stunder han fick!
Nymodigheter med nya melodier tog ton. Aldrig tidigare hade han velat utan obetänksamheten. Den yrvakna känslan av frodiga ögonblick som danade i stunden fanns nu utan att känna sig bunden.
Tack för allt viskade hjärtat som längtade till nya äventyr. Nu är tiden ny och jag är fri. Varde ljus och livet flödade genom krispiga tallar. Varde ljus, sa fågel Fenix och kastade sig ut. Vingarna bar och vinden kändes emot hans bröst. Nya tider skänker tröst.
Nu är tiden att kasta sig ut och leka tittut. Nu finns konsten i varje ögonblick. Att livligt möta nya sidor av sig själv. Fågeln tvekade men vingarna bar. Vingarna lämnade de tider som flytt. Allt var nu nytt.
Tiden finner ro i soldränkta berg. Finner fåglarna nya sidor att bestiga? Javisst är det trist att alltid vara med samma flock. Det är viktigt att börja se dig inför en ny tid.
Den nya tiden är här och du kan vandra längs med floden som rinner ner för nya berg och skogar. Titta upp och se de fåglar som roar sig här. Du kan vara i en ny tid av salighet. Du kan linda dina vilsna känslor kring mjuka stammar och vara där fåglarna skänker dig nya sånger.
Vilsenheten i ditt bröst försvann och du vann en ny tid med tro, hopp och kärlek. Amen.
Varseblivande 