De vilande alnarna som viskar i natten vill er väl. De vilande stenarna likaså. Minns de tider som flytt och består i alla parker och år. Vilandes, andandes och människor i rörelse, viskandes och kyssandes. De vilsamma stunder i en park, en vilsam hare som tittar på. Och en svan i vikens milda sång som börjar om.
Varandet är levande i minnen av skuggornas dalar. Våren kvittrar och hösten gror. Sommaren vilar i ljus och fågelsång. Minska de tider som består av en ångande glöd och sjung milda visor i nattens tysta dimma. ”Varför finns jag?” är en fråga som kräver djup i själens dansande lunga. Minska din vänliga gest ifrån huvudet och finn istället ditt hjärtas lust.
De tider som flytt i parkerna som sår nytt. Här finns det lugna stunder. Här finner människor och djur ett andetag. Hoppas att Greta Garbo hade tur. Hon som vilade en stund i gräset och tittade på molnens formationer och undrade över livet efter detta.
Hur kom det sig att hon träffade Roger More i nattens dunkla skuggor den gången hennes heta kyssar frälste världen med kärlek och hopp?
De stunder som flyr genom livets gång har en chans att närma sig en vilande sång. Se hur livet inom dig träder i kraft genom att lyssna till ditt hjärta och vila i händerna av min storhet. De vilsamma händer som smeker dig i natten med vilande hjärtan som lutar sig emot varandras lust har en gång varit en demons hjärtas tröst.
I parken som skänker skugga vilar människor i fridfulla möten. Ät en stund och vila i en lund. Hoppa av tåget och kom ut på perrongen. Ha förtröstan i att genom vilan finner du ro. Minska din oro och känn hur livets fröjder får en tystnad. Känn de stunder av frid i ditt bröst då vilan skänker tröst.
Hoppet överger sällan de människor som vilar. Hoppas och vilar. Minns och skänker de dagar som varit helt galna en vilsamhet. De stunder som flyr då du blir yr kräver balans och vilsamhet. Hoppa igenom den varma natten och finn ro i ditt varande. Amen.
Varseblivande 