Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Min mamma sa en gång att de vilsna svanarna var ett tecken på att räven lurade i hörnet. De svaga vinner över de starka om bara barnen får vara med och bestämma. Den tid som flyr har en riktning. Den tid för allt börjar om finner sig en väg igenom natten.
Min bordsdam sa en gång att minskade villfarelser hade trugat en törstig karl till den grad att minskade fågelfrön hade minskat sitt omfång. Hur var då världen beskaffad då hon steg iland i den nya staden?
De stunder som flydde sin kos då hon tänkte på något annat var förbi. Natten födde nya stjärnor att tända på världshimmelens allt.
De vilda svanarna i viken symboliserade lycka och framgång, Minska din längtan till någonting annat och finn din väg igenom nattens andetag.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 