Den tid som flytt har en vilsenhet och oro. Den tid som uppstår efter att min sinande fackla har slocknat har en fin vänskap genom livets svårigheter. Livets facklor slocknar en efter en. Hur menar du Gud? frågar folk mig.
Jag menar att ni ska följa era hjärtan och leva efter guds ord. Be er nästa om hjälp. Visa kärlek och lev av dagar i ett ärligt jordeliv. Ni kan vilsna bort men tiden består år efter år.
Ni kan vara mig nådig genom era handlingar där ni tillsammans frälser Guds ord. Ni kan vila tillsammans i vaggan av moder jords lust och glädje. Mina villfarelser har drabbat er. Jag försvann ifrån jorden men är snart återuppstånden igen ifrån det döda. Livskraften och energin finner nya vägar att överleva inom de dagar som drabbar jordens mitt.
Håll om er och vila. Håll om kraften som släpps lös då ni tillsammans kan hjälpa varandra att hitta nya vägar för att finna frid.
Livets rosor seglar inte förbi utan väcker varandras lustar till liv. Vinn den kraft av välbehag som leker med vilda svanar i viken och finn er lycka i nya äventyr.
Vila ej mer. Lev och var glad. På den tredje dagen uppstod jag igen ifrån de döda. Så vore livet kärt att leva ur förbannelsen som omgav mänskliga vanor. Ur nyfunna vinningar vilar nya möjligheter. Var med mig och du ska se.
Vila i min kraft och längtan till varsamma smekningar emot din hud. Smekningar av hopp och tro. Så vinner kärleken över oron. Amen.
Fader vår som är i himmelen. Helgat ditt namn och mitt rike på jorden så som i himmelen. Ty riket är mitt och makten och härligheten. Amen.
Varseblivande 