Livets toner och melodier kan sjungas i parallella världar med toner i dur eller moll. När livet består kan du fälla en tår. Du kan också vilseledas och vila i en förvirring.
Men med livets sötma fyller luften evigheten med nya melodier, klara i dur där det duggar tätt av symfonier i en hel skur. De vise leder emot hjärtats sång. De vilsna leder till en sång som börjar om.
De vilsammaste stunder genom livets allt fyller läpparnas sång med salt. Salta stänk som gör dig vis av dagvattnets stänk. De vilar en kraft av Guds ande. De vilar i en kraft av toner som har smidiga trudelutter. Hur man än vänder sig om finner man sorg. Sorgen finns där trots glada tider.
Sorgens smältande melodier har funnits i urmoderns tider. De finns där för att vila i sorg och sedan skratt. Meniga varelser ha en känsla som inga andra velat förgöra. Ni är här för att förstöra.
Men det finns sånger om hopp. Det finns välsignade stunder som känner en känsla om att ej ge opp. Du kan vila i en litenhet som föder det stora. Inga sorger är för små för att förstöra. De kan Gud höra.
Guds längtan föder visdom och hopp medans skutten för de små finns där för de två. Av förklarliga skäl skyndar de långsamt. Tiden börjar om för de med en smärta av sorg. Vilsamma äro de som ser på. Ser på då de bygger nya broar av hopp. Ge ej opp!
– Ärkeängeln Rafael
Varseblivande 