Den sommaren var fantastisk. Den sommaren på smultron och tång då alla blommorna blommade. Den sommaren då kraften av världsalltet gjorde sig påminda. -Vilken vacker kjol sa vännerna då jag vaktade båten.
Den sommaren kunde ingen ta ifrån mig. Den sommarens var alla blommor vakna, även inom den själ som vakade över jordens allt.
-Saknar du mig undrade grodan till dess rika vänner. Den längtan som fanns ibland djuren och träden påvisade kärleken till varandra. Den fanns där lika tydlig som luften vi andades.
-Kom i min famn, sa skepparen, och de seglade ut på det gyllene havet som glittrade i solens mjuka varma strålar. Himmelriket kändes nära då de kvittrande fåglarna sjung melodier av ljusa toner.
Kraxande skator gick längs med kajen och längtande par höll i hand. Den smärtan som också fanns där för de som satt ensamma och rädda kunde också kännas uti kropparna som gick förbi. Den smärtan kan vara vilsam sa flickan som gick ombord, om den bara accepterades. Varsko dess möjligheter till att njuta av livets allt genom dunkla eller glada melodier.
Den smärtan som steg ur mannens bröst var påtagligt stark. Ropa på mig, vart du än är så finns jag nära dig, sa den osynliga känslan av den gudomlighet som bodde hos oss alla.
Vilken fröjd det är att få leva och andas frisk luft vid en brygga. Segla ut eller sitta kvar, det är frågan många väntade på. Svaren fanns inombords ifall man skulle ge sig ut på äventyr eller ej.
Ingen kan neka dig livets sötma för den som är villig att smaka nya melodier, sa måsen som flög högre än han någonsin vågat förut. Den kraft som finns i vindarna som bär dig längre och längre bort är ljuvlig att vila i, sa fisken. För även havet har vindar som bär oss. Havet, livet och molnens krafter är alla förenade genom guds hand. Vilken du än väljer att vila i finner du ro.
Amen.
Varseblivande 