Kvinnan gick över stock och sten och vilsnade ibland. Kvinnan vilade på mossan i skogens bryn och hade en känsla av världsalltet i sitt hjärta.
De dagar hon lagade mat över den öppna elden fortsatte att hjälpa henne på sin resa emot eviga stunder av lycka. Den stig hon vandrade på var snårig. De vilande fotspåren i sanden visade nya vägar att gå för andra människor. Finn ro. Var i din kraft! Stå stadigt. Var i en blommande trädgård! -Ropade fåglarna i skogens bryn. Kvinnan var sliten och trött och satte sig ner för att invänta sin själ som hon hade tappat bort i det mörka skogsbrynet.
Vart fanns svamparna? Var bodde myrorna? Frågade sig den lilla gumman. Hon gjorde upp eld. Hon valde att värma de frukter hon hittade i skogens snår. Hon åt dem med välbehag. Aldrig tidigare hade hon känt den innerlighet till livet sittandes i skogen bryn i morgonsolens ljus. Strålarna värmde hennes kind.
Hon hade klivit in i en ny tid. En ny glänta öppnade sig för henne med bär och frukter att plocka och äta av då hon var hungrig. En ny glänta att vila i där solens strålar värmde hennes hy och som fick hennes frusna kropp att känna dig levande igen. Varseblivande stunder som dansade med livets flod.
Se mig! Ropade ekorren uti den mörka skogen. Se mig, hör mig! Damen valde att vila sina öron och blickade ut över vidderna. Hon nynnade på nya melodier. Hon valde en dans på en stubbe i morgondagens ljus som glittrade i daggen. Se mig! ropade örnen som flög ut över vidderna och försvann emot nya äventyr.
Gumman fick åka med till örnens näste långt borta i nya trädtoppar. Där fann hon frid. Blickade ut över trädtopparna och de nya vidderna och förstod att livets oändliga dans fann hennes själ i trans. Wow! Ropade hon. Snart hade livets samba takt tagit ny fart och hon kände livet inom sig.
Hon dansade nu nya melodier av välbehag och livets dans hade funnit sig i hennes hjärta. Nya stunder av lycka öppnade upp sig. Den känslan som fanns där hade hon länge saknat.
Den välvilja som fanns för livet som nu flödade av välbehag varseblivande stunder gav henne evigt liv. En dans att fylla med kraft och glädje! ropade hon ut över skogens dal. Som svar fann hon snart nya vänner som hjälpte henne att koka nya måltider.
Tillsammans åt de av livets frukter, samtalade och skrattade över lägerelden som dansade mitt i livets varma glädjande skratt. Lidelsen var över. Lidandet hade lämnat hennes kropp. Där fanns istället nu nytt hopp.
Nya melodier dansade i solens stigande ljus. Vänligheten fann hennes läppar och rösten bar henne vidare. Amen.
– Moder Theresa
Varseblivande 