Den kraft som flödar i universum är av godo. Den är helig och universell. Den är vilsen och förhållandena precisa. Den är vilseledande och den kan vila i en lugn takt som hissnar ur historiens lagar. Den kan vila i en kraft av universella lagar och som ger historien vingslag in i nuet.
Den kan vila i en vilseledande välsignelse som kan tyckas vacker och som samtidigtkan liknas vid en fågel som slår sig ner i sitt bo högt upp i trädens toppar och vilar i en strid ström av obehag som flyger ur sitt näst och in i tidernas begynnande stunder.
De stunder som finns där är av godo för fågeln och för mänskligheten på en och samma gång. En förvirrande sång av skönhet som ljuder bakom kulisserna som kallas tidens rum. De rum som liknas vid döda svanar i viken. De stunder som liknas vid en smulande paj på en sommaräng. De tider som liknas vid en liknande ödmjuk inställning till livet självt som om alla livsöden och vilande smilande band inte längre existerade och bara var i ett flöde av guds vilja kring skönhet som flödar i krafter av de oändliga tidernas förfall.
De stillande och liknande en vänlig människas irrfarelse i världsalltet. En vilande chimpans i välvilliga skogar. En liknelse av livet självt och en villfarelse av allt som håller dig varm om natten. Smilande apor i skogsbrynet. En vilande svan i livets orkan. Den vilande viken av skimrande hav. En finstämd blomma på en sommaräng. En smilande chimpans ifrån världsalltet sittande i djungelns lagar.
De liknande stunder då livet vänder. Det är då det händer. De har en vilsenhet och en vilande ande av välbehag samtidigt som att jobbet inte är klart. Det finns en gudomlighet och en vilsenhet i livets sköte som kallas livets varande. De större delarna som finner ro har någon annanstans att bo.
Den vilande vilsenheten som livet erbjuder har en dans till någon som finner sin väg genom natten. Den kraft som finner sig ur livets möte kan dansa med vargarna i nattens lustfyllda livsnerv. När natten skänker sin tysta lunk kan du vila i en stundande vilsenhet.
Den som ingen vet. Jag är livets ord och har en livets flod där jag bor. Den kan ge dig en livsnerv av stunder av välbehag och fylla din själ med sång. Den kan börja med en gång. Jag har en vilsenhet och en litenhet uti universella krafter av litenhet. Jag har en litenhet och en vilsenhet i en strid ström av livets lustfylldhet. Du kan vila i min sång för att skapa ny musik som får er att ta nya melodier i en ljuv stämma av lustfyllda möten.
Den kan vilsna kring livet självt och den kan vila i en driva av snö i en litenhet som smälter i tö. Den kan vila i en livets röst som skänker dig tröst. Den som skänker dig sånger ifrån ovan kan ge dig en vilande ton ifrån en fiol. Den som skänker dig livets tröst kan höra nya känslor i ditt bröst.
Den som skänker dig tröst har en litenhet och en ny vilsenhet. Den som skänker dig tröst kan lita till att du har en ny känsla i ditt bröst. Den som skänker dig en nyfikenhet som har en litenhet och en fågelsång som börjar om. Den som skänker dig en litenhet och en vilsenhet på en och samma gång har en vilande ton av nyfikenhet att få sjunga en sång. Den som skänker dig en litenhet och en vilsenhet kan skänka dig nya förmågor av livets skeden. Den om skänker en sång kan börja ännu en gång.
Den som skänker en vilande tanke ifrån livets röst kan få finna tröst. Den som livets vilsenhet besöker och en ny smilande varelse som har en litenhet och en fröken. Den som har en litenhet att börja om kan ännu en gång få höra en sång. Den som livets skola ska få förstå och livets mening kan få skänka dig tröst i sitt bröst. Den som livets gåta har att förlora sig i har en litenhet och en vilsen sång av frihet.
Den som har en sång som börjar om kan ännu en gång få höra en sång. Den som livets skola förlåter har en livets vilsenhet som skapar en ny era av livets flöden. Den som har en livets röst har en förmåga att skänka andra tröst. Den som vila uti sin grav och vilar i sin smilande härlighet av livets litenhet har en vilande sång av frihet. Känn ditt hjärtas röst och vila i att nya sånger skänker dig tröst.
Den som var uti sin glans har en tendens att finna ny distans. Den som vilar i ensamhet har ingen som vet. Den som har en livets förmåga att lyssna på de tider som flytt har en litenhet och en nyhet som gud sytt. Den som litenheten besitter gång på gång kan ännu fylla floder av lovsång.
De som inget vet har en vilsenhet av de som har livets toner som spelar nya villkorliga stunder av ensamhet. De som inget vet firar sånger av litenhet. De som livets flöde besitter kan lita till att de som livets stunder flödar kring har en livets flöden i sin mun. Den som har en livets ton har en livets varsamhet uti sina nya skor. De skor som vandrar till ingenmansland kan livets sköte ge ur sin famn.
De som livets vilsenhet besöker kan vila i en ny början av de stunder som flytt och fundera på vad gudomliga ögonblick sytt. De som vilar i din grav kan lida ett helvetes kval. De som livet förnekar kan lita till att vila i en vilsenhet som förökar.
De som har en ton ur melodier som berikar livet har en litenhet och en vilsenhet på en och samma gång. De kan höra sin egna lovsång. De kan vila i en ton av frihet. De kan vila i en litenhet som kräver en sinnerlighet. De som vilar i sin milda vals har en fin känsla av smidighet som livets skola har sytt.
De som har en litenhet har en liten känsla för något nytt. De som lider och vilsnar allt mer har en vilsenhet och en evighet. Sona dina brott du en gång begått och ha en litenhet i en dans av evighet.
– Ärkeängeln Mikael
Varseblivande 