Jo det var så en gång att det var en kusk som jobbade för sin Madame. Han hade hästar och ett fyrspann. Den kusken försvann. Han hade en liten aning om vad som skulle hända när han trampade ner i dyn. Den hästen som var avsides av vägen råkade glida ner sakta i pölen som tog hela ekipaget vidare ner i dyn och som sedan bara försvann.
Sjön bestod av ett träsk i Frankrike. Den litenheten som infann sig i den stunden hästen gled ner och försvann var av godo då kusken försökte allt som stod i hans makt med ett försöka att få de andra hästarna att sära på sig och gå åt andra håll. Men fyrspannet försvann. De satt ihop och kunde inte separera sig då tömmarna inte ville lämna hästens rygg. Hur kan denna historia bidra i din värld?
Det gäller att hålla dig på vägen med alla hästarna. Viljen i veta och viljen i förstå att de hästar som löper amok eller inte är i stillhet med varandras kraft och energi, kan inte heller löpa tillsammans i harmoni. Du kan inte löpa ensam i ett hästspann. Alla måste vilja löpa tillsammans.
Ske din vilja så som i himmelen och så och på jorden. När krafterna tagit slut kan man inte springa mer. Då behöver hästarna hängslas av och få ro i spiltan. Var är din rofyllda plats för att få ro och tro för att springa igen?
Mina tömmar är slitna och trötta. De behöver få hänga och smörjas en stund. Sedan kanske jag kan använda dem igen. En tro med ro är en förutsättning för att kunna köra fyrspann. Den kraft som infinner sig emellan hästarnas kroppar ger en dynamik som skapar rörelsen framåt. Går dem inte kan man inte köra och det finns ingen kraft eller energi att heja på dem. Den dynamiken behöver finnas. Den dynamiken kan tillvaratas och omsättas till en gemensam energi. Men går de inte i takt kan de inte heller löpa tillsammans.
Viljen i veta och viljen i förstå det medan fiskarna simmar i dyn och äter upp liken. Den rörelse som tvingade ner hästarna i dyn kan inte längre vilja veta av hur livet ska föras fram av en energi och kraft som skapar en rättvis väg framåt. En kan inte heller möjliggöra den förenade kraften som finns i ett team. Den kan endast gå ner i dyn och bli fisksmak.
När du tvekar till dina förmågor som kusk behöver du förvissa dig själv till att vara en snickares version av leken i livet. Livets lek kräver lugna melodier. Livets lek kräver ett fyrspann i harmoni. Livets lek kräver att ni skrittar i takt åt samma håll. Livets lek kan inte mana på hästar som inte vill gå tillsammans. Livets lek kan endast ge er kraft tillsammans i harmoni då alla hästarna får den mat och glädje och stimulans som dem alla behöver. Vad behöver ditt fyrspann?
Livets lekar är enkla och vilsna på en och samma gång. Men att skritta och att vilja gå takt är en bra ny början. Smidighet och med stimulans behöver hästarna för att ta sig igenom livets lekfulla ritt. Med den smidighet som finns i en vänlighet och smackande ifrån pallen och med mjuka tömmar i hästens mun. Din roll är att vara en mjuk och följsam kusk ifrån en högre rymd. Först då trivs hästarna med varandra ur ett varande tillsammans.
Det är den pausen emellan skritten där alla får vara i sin egen hage och leka på ängen i fred och utan att någon lägger sig i som ger en ro och dynamik i hästens hjärta. När hästarna går och betar på sin äng springer de fritt och ledigt vart de vill i hagens gröna gräs. De skrittar, skriar och galopperar. De samlar kraft, busar och leker.
Sedan är de redo igen för att spännas ihop och dra kärran med herrefolket i. Men först behöver de lugn och ro. Lek och glädje. De behöver komma till en punkt där de längtar efter att dra tillsammans igen. Innan dess kommer de endast att göra motstånd.
Vidare kan den här berättelsen ge er alla en känsla för hur moderjord behöver dras för att inte trilla ner i det stora svarta hålet av vemod. Ge varandra tid för att växa, odla och leka. Sedan kan ni dra upp hästspannet ur dyn igen när ni har krafter nog att bidra.
Amen.
– Moder Theresa
Varseblivande 