Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Isen vid Frostmofjällen smälter. Ser ni inte det? Hör ni inte isarnas smältdeg? När det plaskar och fräser?Allt vatten som Gud har skapat på jorden har en gång varit rent. En gång fanns det bara syre. Syre att andas. Syre att dricka. Syre för fiskarna i havet att leva av. Nu är allt svart, grumligt och filtrerat. Livets vatten, vad gör ni med det? Förgiftat och förstört.
Ni människor häller bensin i era egna liv. Ni människor häller olja i en världslig skam. Jag förstår inte hur ni inte själva ser hur ni förstör era egna liv.
Livets vatten är klart och syrerikt. Hjälp fiskarna i havet att andas igen. Hjälp alla människor att renas i vattnets floder. Amen
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 