Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Kraften är i varandet. Livets krafter äro odödliga. De förringar ingen. De letar i mörka vrår. De letar i eviga längtande sår. De vilar och förklarar dess rätta innebörd. Ända sedan hennes förringanden krävde hans död. Död och levande spelar egentligen ingen roll. De som vilar i tidens slut, härdar ut. De vilar i ångest, glädje och sorg. De vilar i all tid för att börja om.
Liten är stor på vår jord. Ämnen som letar sig in i saligheten kan bara vara ett med heligheten. Mannar som ger är helt ok. De vill bara ha med sina vilande kransar i livet lopp, innan de vilsnar och ger opp. Livets metafor är ändå rolig genom att vilande danser kan verka otrolig.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 