Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Varandes i månens ljus faller över alla vidder och varar till livets slut. Månen faller ny uti nya äventyr. Minns mig och universums lagar vilsnar ej mer. Vilsamt är paradiset i himmelen.
Vilsamma lägen finner kraft i ensamheten. Varandet av val finner oro utan att vilsammast förnimma dess sköte av eviga livskrafter.
Klagan är ej värt besväret. Vila i sagolika stunder i eviga tider. Minnen blir till livbojar i månljusets ögon. Vilsamma är stunderna där kraften finner liv och rörelse. Amen.
– Bartolomé med ögonen i månljusets sken (5 juli 2020)
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 