Lotta på Bråkmakargatan

Det var en gång en liten tjej och saga så stor som hon läste för sin bror. När sagan tog slut gick systern ut. Ensam i sin säng var kväll låg han och funderade på hur livet utan bråk skulle vara. Bråkmakarna som gillade livets storfajter hade aldrig tilltalat honom. Han ville vara där gudarna var. I värmen och med omsorg över våra bästa vänner.

Hur kunde han leva det livet han visste var sant? Hur kunde han vila i olika sanningar som stärkte hans själ? Denna gåtan var för evigt obesvarad.

Han gjorde så gott han kunde. Det var det enda han kunde göra. Där låg han nu i sin säng och funderade och dit tankarna gick vilade en känsla av nöjdhet. Livet till trots var ändå en överenskommelse med ens egna hjärtas mening. Hur han än valde kunde hjärtat vara där. Livet lekte kring djupa dalar och strömmar av liv och hopp. De visslande tider som hade varit av varseblivande möjligheter var än en gång förbi. Nu var han stolt och trygg och somnade gott i sin säng. Amen.