Hur kan jordens skapare se på när den förfaller? Hur kan vi alla ta ansvar för att vila i en trösterik värld av möjligheter för att den sårbara jorden ska få kraft och energi?
Vad kan varje människa bidra med för att vilsna fåglar ska flyga lägre än de gör idag för att varsebli dess möjliga nya vägar?
Hur kan livets ord finna kraft och att visa hur deras vilsna tungor utgör ett hot emot verkligheten?
Hur kan känslan bestå år efter år?
Hur kan deras världar mötas för att förena och skapa kraft och energi?
Hur kan vilsna fåglar flyga högre när de väl andas nya insikter på jordens yta?
Hur kan vi vila i kunskaperna som fångar människors hjärtan?
Hur kan vilsenheten bestå år efter år?
Tack för att ni lyssnar och är med mig alla våra dagar då jordens existens är hotad.
Tack för att ni är där och visar respekt och värdighet emot jorden och herrens skapare.
Tack för att ni lyssnar och finner frid i mina ord.
Tack för att ni kan skapa ett liv av värdighet och vilsenhet på en och samma gång.
Tack för att ni har en varsam hållning emot moder jord.
Tack för att ni klistrar upp era fastnaglade sanningar utan att tveka på hur dessa sanningar egentligen hänger ihop med världsalltet.
Tack för att ni kan se nya delar som skapar helheten.
Tack för att ni sover och vaknar ur evighetens dimma.
Tack och bock för att ni visar er värdighet till samvaro av livets sköte.
Ni kan vila i sanningarna som stärker och förenar. Ni kan vila i en tröst av livets röst. Ni kan vila i en längtan till eviga liv och ni kan leva i evig frid.
Amen.
– Moder jord.
Varseblivande 