Det började med en vilseledande övning i aftonens håglösa tröst. Varsamheten bestod. Vilsenheten dog. Klistrade ur tvivelaktiga öden kastades de ut ur riket. Ingen hade någonsin varit närmre gud än när livet fruktades. Hur kunde de överleva?
De vilsna fåglarna spred ut sina vingar och flög emot solen och öden som vilade i guds händer. Varsamma krafter öppnade deras sinnen och vilsenheten flög bort och varelserna vann nya höjder och krafter inför livets ljus som strålade ur evighetens moder.
Deras syn på livet varade. Nyfiket satte de sig längst fram och visade nya förmågor till att stimulera andra vilsna själar. Kunde de lika gärna dött? Men här var de nu och stålade av livslust.
De var sedda och förlåtna och livets eviga ljus strålade emot dem.
Inga män hade tidigare sett dess lärljungar av annans rike vilsna och finna nya krafter ut evigt liv.
När födelsen var gjord vakade änglarna varsamt över deras själar och vilade i en kraft ifrån Guds rike på jorden.
Vilsenheten var borta och de fann en nyskapande kraftfullhet som varade och vilsnade ej mer. Livet består år efter år. Amen.
– Ärkeängeln Mikael
Varseblivande 