Kraften i varandet är starkt. Det har alltid funnits där som en evig fors som kommer bortom vägens ände. Den rinner långsamt genom livets tid och rum och vilar i en glänta i solljusets rand.
Denna bäck är livets fors och den kan vara frodig och varm och vilsen och kall. Den kan vara livets snäckskal krossade emot en sten i strida strömmar och en välsignad varm sommarkänsla i ett dike som rinner med lätta kluckande andetag.
Den kan vara en välsignad gåva att värma sig i och en vilsen mans törst. Den kan vara livets lata dagar längs med dess strand i solens ljus och den kan vara av isande kyla i norr av livets hårda och karga dopp. Den kan vara i livets sötma med alger i blom och den kan ha fiskar som simmar i strida strömmar både upp längs med flodens rand och strida strömmar åt sidan och medströms längs med tidens tand.
Den kan liknas vid en gudagåva som fanns där när du var barn och även då ålderns röst gör sig påmind längs med tidens gråa dagar. Då solljuset kan bestå av tidens flod och varandet kan forsa fram genom dess lidande och skratt som av tiderna förändras i all evighet.
Denna gåta av livets ström som finns att återgäldas genom livets hårda vägar och även genom livets vänliga vägar att erfordra för att vilseleda dig åt sidan och varsamt ta dig vidare.
Denna strida ström av ord som gror och av vänliga handlingar är en väns röst i evigheten. Denna vän kan leda dig bort emot åren som går och vilsna bort längs med flodens strand.
Varseblivande 