Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Det är en högtid som är i analkande och klockorna slår sina slag för barnen. Dessa barn söker trygghet och livskraft bortom tid och rum. Vart är dem? Vart ska dem? Vart vill dem bo? Hitta en plats för dem att bo och vi ska ge dig husrum åt många som vilsnar bort längs med vägens livsresa. Klingar klickorna med hårda slag nu eller är dem mjuka och vilsamt lugna?
Hitta en plats för barnen att leka på, att vila på och att sova på. Dessa barn behöver husrum och tid för kontemplation. De behöver ej vilseledas av vuxna hägringar mer. De har fått se nog med ondska i burar och med slag över deras vilsna själar. Ta reda på vilka dem är och för dem i trygghet inför livets glädjande och trygga stunder av värme och tröst. Hör min röst i ditt bröst. Amen.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 