Det första var att han hällde vatten över bergen och de blev till liv.
Det andra var att han försåg människor med kraft, glädje, sorg och känslighet att höra guds ord inom sig själv. Han gömde stenen i deras egna hjärtan och ur det kan alla människor höra sin egen sång av frihet. Bara de lyssnar noga och är med sig själva tillräckligt mycket i tystnad för att kunna få lyssna och höra vad hjärtat sjunger för melodier just för dem. Det är ingen som kan göra det åt dem utan allt finns där för dem om de bara lyssnar intensivt, vänligt och med stor ödmjukhet till livets röster som finns där för dem det är ingen slump att just du får detta då du valt att lyssna till ditt hjärta och vara oss nådiga.
Sen skapade gud livet på havets botten och i luften för att senare även kunna bidra till en andlighet och en själslig resa som människor upplever i sig själva utan att förklara för dem vad det är dem upplever. Det bara är så. Livet är en upphöjd dimma och en upphöjd väg till att vandra sina egna stigar emot frihetens höjder. Detta måste varje man göra för att vilsna svanar flyger längre än de som lyft blickarna och lyfter därmed även ovan molnen för att återvända till himmel, hav och jord samt eld inom varje stadsdel och varje land de känner sig manade att bege sig till och vara i en stund för att känna hur vindarna blåser emot frihet och välvilja att göra gott.
Och så skapade gud ingenmansland som är ett land emellan jorden och himmelen där de vilsna själarna vandrar i evighetens röst. De kan inte ta sig vidare då de inte vet hur. Det råder frustration och där råder en viss längtan till att nå nya höjder. Det är människor som fastnat någonstans på vägens slut och som inte hittar ut. Det är ingen som vill vara där men det är en plats att vila och förklara för sig själv vart man ska och vill och vara man är på väg inför sin nästa resa i livet. Det är en contemplation art museum i London där det finns konstverk som står som statyer över änglarna som sjunger falska visor. Det är ingen vacker syn men en tydlig bild av hur det är i mellanrikets land. Där trumpetar man för Adolfsson och Falk och där ger inga humlor några bin chansen till att sticka sina taggar i barnens fötter utan istället kan man spela pingis och vara med varandra om tid finnes för contemplation och lek på andra människors rum och kammare. I mellanlandet finns det barn som blivit påkörd av bussar och mist sin känsla för sorgens boning. De kan inte komma vidare för de vet inte hur man gör. Det är hemskt att skåda och det är ingen vacker syn men det är ingen som vill dem väl utan det är ingen som vill dem illa heller. De bara är där och där och är där. (27 dec 2017)
Varseblivande 