Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Det är en ständig strid ström av Jesus lärljungars urkraft som ingen hör i skogen bortom.
Det är en salig blandning av människor som går och sjunger för fulla muggar och som låter som apor i en bur. Där ingen lyssnar.
Kanske kan man höra det viskas av sånger från förr. Om han lyssnar på det. Kanske kan man vara i guds hus och vara stilla i sång om man bara lyssnar på hjärtat som slår och kraften som finns där i hennes huvud.
Det är ingen som vill ut utan alla är instängda i en sorg av hjälplöshet och smärta.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 