Du är moder Theresa som finns här igen och igen du är middagen som serverades vid ett köksbord till en vikingafru och du är livet självt av en blomma på en äng. En solros på livets lustgård och ett sandkorn på livets botten. Du är vattnet i forsen av ingenstans och du är fiskarna som simmar emot grottans öppning in till Romerska palatset av livet självt.
Du är varandets olidliga lätthet och du är ingenmansland och ingen apa i trädet utan stam. Du är varandet och du är görandet och du är varandet av livet självt. Du är kraften, heligheten och livet. Du är varandet och du är bortom alla vindar som blåser ut längs med kusten i Mozambique.
Varför kan du inte bara vara allt och du med allt i ett. Du är vad du är och livet självt låter tidens rum att passera som en fläkt genom en varm ökensandstorm. Det är ingens dans av tango i nattens mörker.
Det är ingens varande i pyramiden. Det är ingen som vet, ingen som tror och ingen som vet eller ingen som tror och ingen som vet ingenting. Livet självt har en läkande kraft som en sång av frihet kring livets röst.
Jesus är född på denna dag och han fanns mellan stråna i krubban en dag för längesen bortom denna tiden och bortom tid och rum i evigheten. Det är ingens mening av friden av tiden och ingens läkande krafter av livet självt. (23 december 2017)
Varseblivande 