Det är jag Ärkeängeln Mikael som följde hans nåds vägar emot himmelriket ända sedan att vi fick iaktta hans första stapplande steg på leriga jordgolv där det var kallt att gå för nakna små fötter och ända tills den dagen då han korsfästes och klev därmed upp till oss i himmelens änglakraft.
Det vara där han blev sittande med sin fader, i sin fader och på sin faders sida som han tolkade som livets kraft upphöjt till gudarnas välsignelse. Det var där han livsbejakade det han ville ha och det vara där han inte kunde leva utan att veta att hans kärlek var större än gud själv. En kärlek som ingen människa kan förstå men känna en del av inom hans gränser av värdigheter och förlåtelse.
Det var en kärlek större än synden och det vara en kärlek större än befrielsen ifrån gud själv. Det var en livets kraft och en energi som finns och upprätthålls i allt levande och jordens magiska läkande kraft och energi för himmel guds skapande.
Det var en ljusnande del som inte någonsin skådat förut, inte ens i himmelriket och inte heller på jorden.
Varseblivande 