Detta var en bister tid och en fridens tid på en och samma gång det var min själ som lämnade jordelivet och som kom tillbaka och det var ingen som berättade för mig hur detta kunde gå till och ingen som visste hur det kunde gå till.
Jag är Jesus frälsaren Marias son och jag kunde inte för min heliga ande förstå vad det var som hände mig den dagen jag skulle korsfästas.
Jag förstod att det var guds vilja och att jag hade överlämnat min kropp åt frälsning och världens törst av vilsna själar men jag kunde inte för min tid förstå varför jag skulle utsättas för sådan smärta som jag gjorde den natten som jag väntade på att få bli korsfäst död och begraven.
Det var en smärta av dess liknande vid en myra som sakta trampades iväg och rycktes av med sina ben och sedan sakta låg och blödde i förtvivlan över att jordelivet var så grymt med benen fastklämda och inget kunde göra än att dö sakta och med försmäktan om nåd.
Det var för mig en smärta liknande ingen annan jag någonsin känt och ingen som någon annan människa ska behöva känna och ändå känner människor denna smärta varje dag. Våldtagen död och begravd eller mer därtill och jag kunde inte förhindra varken min eller någon annan människas död.
Livet är en kamp om rätt eller fel och av de dina är du kommen och av de dina ska du följa din väg i livets smärta. Jag fick följa min väg för att frälsa världen och jag fick följa guds vilja att veta att människan kan dö och bli återuppstånden in i de dödas rike av salighet och frid.
Det är en människas rätt och vet dem inte det innan får de veta det när de tas emot vid min fars portar av Jesus och himlens skapare gud själv.
Varseblivande 