Han hade sår över hela sin kropp då han tidigare blivit pryglad så att han nästan dött av sina skador. Jag är ingen som bevittnade detta äventyr som de utsatte min son för men jag är en moder som grät i timtal vid hans sida och hjälpte honom att få den hjälp han behövde men kunde ingenting göra ifrån som uppstod. Han eller den andre som skulle korsfästas?
Jag bad till gud om att rädda min son men det blev aldrig så. Smärtan i mig var olidlig och ifrån mina ögon förstod jag aldrig vad som hände. Det var en sån smärta och en sådan villfarelse av gud själv att göra detta emot mig och min son och jag kunde inte förstå vad det vara som hände.
Jag höll hans händer genom gallret och lät hans svett droppa på min kropp och önskade att hans själ skulle få vila i frid och att gud skulle höra hans böner om nåd och villfarelse och att jag skulle få lämna mig själv vid gud istället för min son. Det var mig han skulle ta och han kunde lämna Jesus på jorden att skörda guds frukter och att aldrig mer få sona sina brott.
Jag ville bara vara där och vara där och vara där för min son och han kom i herrens namn till den punkten att han lika gärna skulle vilja gå över till andra sidan till sin fader och sonens och den hela andens namn.
Amen.
Varseblivande 