Det firades halloween och min mössa blev tung. Ropet på hjälp nådde hennes kropp och hennes sinnen fylldes av röster och tårar ur världens fred. Kanske kan ingen lyssna till mig som vet vad jag säger. Varför? Varför ropa på hjälp och sedan ingenmanslandet igen? Varför kanske inte och kanske ja?
Livet är kryddan till Guds längtan och att ge er friheten att välja är min sanna glädje. Liv som ger sig till liv och liv som ingen annan ger av på mysslans oändlighet och ingen vill ge dig den kraft som snurrar i ditt bröst utan att veta vad den skapar för krafter inombords. Jag vill berätta om en gubbbe i kort kjol som en gång i tiden fanns och som ingen idag hurrar för längre. Och vem var han? Han kallas Messajas min frälsare och livets broder. Livets ljus och himmelen och rikets skapare. Han heter ingenmansland och ingen som kan veta hans namn genom att be till källan av frid och glädje.
Det är en konst att veta hur man ska möta Jesus, min son. Det är en konst att veta att han är en yttre kraft av visdom och frihet som världen någonsin skådat. Livet är skört och han är vis och frodig. Det är en ynnest att visa dig hans goda sidor och ropa upp hans namn ifrån gud faders högra sida. Där han finns finns jag och hans kraft är förevigt nyfiken och vänlig.
Det är en ärlighetens moders röst som tvingar din röst att fly och fäkta. Ingen kan någonsin ge dig denna frid förutom du själv. Kan jag ge dig detta? Eller kan du själv visa vägen i ditt hjärtas rikedom av vägen till glädje, smärta och allt som hör livets upplevelse till. Det är en ynnest att få kalla ditt namn oh Jesus av Nasareth Guds Son. Ok, låt mig bara tolka ditt namn emot frihetens moder. Hon hittar en inre röst av frihet och kan bidra till världens allt. Det är en trygg röst och en vises mod att lyssna till sig själv.
Kraften av gud är stor i evighetens rike. Det är ingen som finns här vid mannens högra bröst eller rörelsen av din kropp här när.
Lyssna på mig. Ok. Det finns inga armar eller organ i himmelen. Det är en fröjd över att finnas till liv och att finnas vid andens kraft, hopp och kärlek. Ingen som är rytmisk klarar sin längtan till den eviga tonen av lugn. Det är som att hoppa hage i en gräsliknande sörja på bakgården av ett litet förslag till minnet av rösten som försvannn. Det finns ingen logisk förklaring, det bara är som det är. Är som det är. Är som det är och äro och är. Livets påse fyller ett livsverk av livets röst och frihet. Jag är jag är.
Varseblivande 