Varseblivande texter om livet självt har i alla tider förundrat människor. Här kan du nyfiket och varsamt ta del av texter jag fått ifrån eviga källor för oss alla att inspireras av och för att vidga nyanserna kring livets kraft och glädje.
Det är en sann historia att en vän till mig, en konung vid namn Harald, hade en annan flicka vid sin sida än sin trolovade och att hon gick till måsarna och trampade på dess ägg.
Det var då Harald förstod att hans livsöde inte skulle kunna ge honom det han ville utan tog sig i kragen och gjorde så att ingen annan fick komma till honom på natten än hans fru.
Det är konstigt att det ska krävas såna uppvaknanden innan människor förstår att det är ingen som är som den är utan det är bara en mängd önskningar om varandet. Och ingen kan vara som dem är utan att önskningarna inte längre finns tillgängliga för var och en att göra. Så bara ta bort det. Det rådet jag säger. Ta bort det och låt det få vara som det är. Jag tycker att det är svårt att leva som människa.
Sedan 2017 har jag upplevt att texter kommer till mig när jag sätter mig ner i stillhet. Upplevelsen har varit oväntad och ibland svår att förstå, men den är verklig för mig. Skrivandet sker som ett flöde, där orden upplevs som givna snarare än konstruerade. Jag använder begreppet ”kanaliserat” eftersom det bäst beskriver hur det känns för mig, även om jag är medveten om att människor tolkar sådana upplevelser olika. Jag har mediterat regelbundet sedan 2007 och arbetat djupt med självkännedom, vilket har gjort mig mer lyhörd för mitt inre. Samtidigt står jag med fötterna på jorden och lever ett vanligt liv. Jag delar texterna för den som är nyfiken. Du behöver inte dela min upplevelse för att läsa dem, ta det som talar till dig och lämna resten.
Visa alla inlägg av Varseblivande
Varseblivande 