Romarna åkte en gång båt till Jemenien och hade en vagn med sig med en väldigt tung roddmaskin som skulle beklädas med rosor och juveler för konungen kejsarn av Augustus. Denna vagn var trasig och 16 män skulle visa vägen till lyckan för roddmaskinen. Roddmaskinen var av senaste kvalitet och en väg för kungen att motionera. Det fanns redan då en väg för att visa på hälsosamma tillstånd och kungen behövde vila och träna för att hålla sig vid ett friskt humör.
På båten fanns alla de saker av frukter, drycker och mat i all ära för kungar och dess följe. Det är en innerlighet i att vara konung där människor gör vad som helst i stort sätt för att kungen ska trivas och vara där han är för att visa dem vägen till lycka.
Det kanske många trodde att vägen till lycka låg i kejsarens händer men Paulus som var med på båten visste att vägen till lycka låg i helt andras händer. I guds händer. Och trodde inte mer än någon annan egentligen på att båten skulle göra den uppgiften den var satt att göra. Nämligen att ta dem ifrån Jerusalem till Galileen. Det var en väg av dårskap och en väg som ingen förstod varför. Det var bara en väg som kejsaren ville åka och ingen förstod egentligen vad de gjorde på denna båt av evighetens lycka.
Men så en dag kunde Paulus åhöra en ängel som sade till honom. ”Gå i frid.” Det var ängeln Gabriel som visade på sina vingar och visade upp sig för härligheten i Galileens rike att han kunde flyga över båten och visade dem också en stilla vagn av ingenmansland som kunde lyftas upp i skyn och göra så att fåglarna sjung av nyfikenhet och ingen kunde höra deras röster om de inte trodde på gud faders röst. Ingen kan tro och ingen kan höra gud fader om de röster som talas eller sjungs är för allmänhetens beskådan.
Det finns även röster i det tysta som kan vinna deras förtroende av gud själv. Inga biskar och inga fiskar och inga kan leta efter skatterna djupare och högre än Paulus gjorde då. Han fann sig själv i att klättra upp i masten och spana ut över ängarna som han såg på andra sidan och vilken låg stilla och vacker. Han såg fiskar simma och fåglar flyga och visste att det var guds verk att förkunna denna jordens alla fåglar i skyn. Det var guds rike han beskådade med ängar, träd, vatten och havet låg blankt och stilla. Det var en sällsam tid och en kejsare som låg där och ville matas med druvor och vin.
Det var en märklig tid där Lucas och Johannes var ute på fält och predikade guds ord och där Jesus dött på korset och han visade dem vägen till evigt liv. Det var en sällsam tid och en villfarelse att tro att någonting annat var det rätta för att visa på guds nådiga rike än dem själva och där han förkunnade guds ord i all evighet och tidernas begynnelse som visade sig genom guds rike.
Kejsaren Augustus lät tigga en svamp som han åt och senare dog av. Han ville så gärna äta denna svampen då han hade hört att tiggare av Massedonien kunde göra sig lyhörda och utåtriktade så de åt av svampen som en gång tillhört en bergsby i Kenya. Det var en långväga svamp och en dyr gåva som landsmän som kommit ifrån fjärran kommit för att ge honom. Denna svamp gjorde honom sjuk och han dog sedermera uppe i Himalayas trakter där han vilade i sina sinnen och inte kunde fatta några beslut om framtiden.
Det var en gåva och en tid som var märklig ifrån Jesus ögon sätt. Han förstod inte de präster som predikade guds ord. Han förstod inte världens makt och förstod inte varför folk var så förtryckta över deras egen gunst. Det var en märklig tid och en sorgsen tid där barn och vuxna var osäkra till överlevnad i många delar. Där barnen var handelsvaror mellan länder och där han ingen kunde bida mer än de kunde i all ära i höjden som fick hans ord att visa en sanning för många människor.
Skeppet kom sedan i land och hade med sig gåvor till andra sidan som offrades och togs till gång. Då kunde Paulus medge att kristendomen var guds namn att förkunna och en välsignelse som hade kommit till honom. Han tackade och tog emot och följde guds ord till evighetens evighet.
Varseblivande 