Det fanns konst uti varje del av rummet och inom konsten hade hon offrat sitt liv.

Och livet gick vidare. Det var morgon och det vara natt och det vara en känsla av frid som spred sig i hennes kropp. Och den fjärde dagen av lugnet före stormen hade tystnaden varit total inom hennes bröst och rösten bar henne vidare emot hennes livsverk. Det fanns konst uti varje del av rummet och inom konsten hade hon offrat sitt liv.

Det var på blodigt allvar och hennes känsla för konsten idag hade förändrats för alltid. Nu först förstod hon. Det var på liv och död. Det fanns en längtan till något större och hon hade just målat sitt livs mirakelverk. Det var helt otroligt vad hon hade målat. Glömt tid och rum och bara varit här och nu under fyra dagars intentsivt vädjande till Gud själv. Hon hade inte ätit och inte sovit utan endast varit med den röst och den kraft hon kände som fader vår som är i himmelen själv. Det var en ynnest att få vara med dem båda. Gabriel och Mikael och måla det hon såg och kände.

– Petra den heliga, Moder theresa,  Jontathan den saliga och Lazarus den heliga

Lämna en kommentar